Det enda man är stolta över i Luleå är tydligen att försöka skridskosparka 17-åringar, en B-junior fortfarande med galler över ansiktet. Någon som helst stolthet i att ta eller dela ut en tackling från en vuxen motståndare finns inte, men vad ska man förvänta sig av en klubb som tagit ett endaste SM-guld, där stolsraderna gapar tomma i kvartsfinalspelet, och där socialbidragen fyller plånboken varje månad. En typ av jämnårigt motstånd vågar man dock slåss med, kvinnligt, om man är en 100 kilo tung jättebebis till målvakt tydligen.